Årets svenska Basenjispecial har avverkats och i år var vi på "hemmaplan" i skånska Degeberga. En underbar plats med vacker natur runtomkring och tillgång till boende för alla på samma ställe. Kvällarna bjöd på gemensam tillvaro runt grillarna som tändes till allas förfogande och långt in på småtimmarna hördes feststämmor ljuda. Inget är så kul som att umgås med goda vänner och när det dessutom bjöd upp till (nästan) sommarvärme också så fanns det inte mycket att klaga på.

Resultatmässigt var det en del bakslag, men det mesta var glädjande. Verro fick ett blått band, hunden som aldrig är ställd utan vare sig ck eller hp tidigare, men det sägs ju att även stjärnor dalar ibland. Mojo blev 3:a i öppen klass och det var vi väl sisådär nöjda med eftersom han bara ställts ut en gång tidigare och då tilldelades han certifikat så förväntningarna från ägarna var säkert ganska stora. Det är svårt för förklara för någon som är ny på utställningar varför domarna dömer så olika. Jag försöker hitta på en ursäkt till de här placeringarna, men jag är ganska kass på att skylla ifrån mig så vi låter det vara osagt...

De bättre resultaten stod de äldre hundarna för. Kevin blev 3:a med ck i en stor championklass. Han är inte utställd sedan juni 2008 och i ärlighetens namn skulle jag kanske tagit ut honom lite mer i ringarna för han kan verkligen hävda sig bland all dagens storvinnare. Kevin är inte dödens imponerad av att visa upp sig och hans husse tycker att det trams med utställningar så oftast får han stanna hemma hos Håkan när jag åker iväg med någon av de andra hundarna. Vänta bara tills det är dags för veterantävlingar. Då kommer inte killarna undan längre!

 
Och så Världens Bästa Jaffa!!! Äldsta hunden på hela utställningen och visserligen börjar vi märka på allvar här hemma att vår gamla dam snart ska fylla 13 år, men inte märks det när hon är i en utställningsring. Det är fullt ös som gäller och vår domare tyckte att vi kunde ta något extra varv i ringen för hon såg ut som om hon tyckte det var väldigt roligt. Jepp, det gör hon verkligen och dagen till ära tilldelades hon även ck.

 
Extra skoj är det så klart att få träffa småttingarna Verro och Mojo igen. Visserligen bodde båda killarna kvar hos oss längre än förväntat, men med tanke på hur glada dom blir när dom får träffa mig, Håkan, mamma Kenya, mormor Jaffa och morbror Kevin igen så måste vi varit riktigt, riktigt snälla :-)

Så var det slut för den här gången och efter allt slit med att arrangera utställningen lägger vi nu fötterna på bordet och längtar efter den riktiga semestern. Nästa år ses vi på Tånga Hed och då blir det fest igen för ni ska inte tro att det var någon mer än Verro som föredrog salladsskålen...